0 Läs mer >>
Saker ni inte visste om Chipolina och mig:
 
  • Jag hittade Chipolina på hästnet, två veckor efter jag hittat annonsen åkte vi till Öland och hämtade henne, osedd. Hade sett två bilder på henne endast. Risk? Ja absolut, ni förstår inte hur nervös jag var dom där två veckorna, och när vi skulle åka ner? Alla tankar snurrade, kommer vi bli lurade? Är hon sjövild? Existerar hon ens?
    Det var inte förens vi stod inne i stallet i hennes spilta som jag förstod att det var på riktigt. Och ja,
    i början var hon sjövild så fort hon var utanför hagen, men jag ångrar inte en sekund på att jag köpte henne!

  • Jag kan nästan säga att jag spontan köpte C då jag inte alls hade några planer på att köpa en häst, eller unghäst heller egentligen. Planen var att skaffa en foderhäst som jag skulle träna och tävla med. Så det kan bli ;)

  • Jag tog mitt körkort endast 5 dagar innan vi skulle hämta Chipolina, väldigt passande då jag annars hade fått cykla till stallet varje dag innan jag skaffat det. Kul att göra det i regn menar jag ;)
    Jag var inte heller ett dugg nervös när jag skulle ta mitt körkort, varken teori eller körningen då jag faktiskt trodde jag skulle misslyckas totalt och inte såg någon mening med att vara nervös inför något jag inte ens skulle klara.

  • Nästan varje gång jag ska gå ur bilen efter ha parkerat glömmer jag nycklarna i tändningslåset och stänger dörren, inte så jättebra med tanke på att min bil kan gå i baklås.. hehe.
    En gång gick jag till och med därifrån men kom springandes efter några meter i ren panik och i hopp om att den inte hade gått i baklås.

  • Jag har ångrat att jag sålde Crulle 897335 gånger, men varje gång jag kommer till stallet och ser Chipolina förstår jag att jag gjorde rätt val och att det inte kunde bli bättre än såhär.

  • Jag äter konstant hela tiden, men när jag äter så äter jag väldigt små portioner. Dock kan jag ibland gå 1-2 dagar utan att äta då jag väldigt ofta inte känner hunger. Det är frustrerande och väldigt jobbigt då man blir kraftlös och ledsen när man försöker äta och så går det inte.

  • Chipolina är nästan helvit på ena sidan, och jag är nästan säker på att hon kommer blekna helt med åren då ena fläcken på den "vita sidan" nästan är helt bortblekt, förut var den mörk grå, nu är den typ.. mörkvit? hahaha, ljusljus grå kanske man säger ;)
 
 
Jag och myggan!

Saker ni inte visste....

2 Läs mer >>
  • Att bara ta in/ut C från hagen för tre veckor sen var ett helvete.
  • Kom man mer än fyra meter från stallet när man skulle gå promenad vad det lycka.
  • Att vara i närheten av hennes mule fanns inte på kartan.
  • Ett "träningspass" med bara tre stegringar var guldvärt.
  • Att få ut henne UR hagen var ett projekt bara det.
  • Lyfta hovar var inget hon gjorde frivilligt, men att sparka och slå med hovarna var vardagen.
 
Nu kan man utan problem ta in och ut henne till/från hagen, dock att få ut henne ur hagen är fortfarande lite som ett projekt då hon inte gärna lämnar sina kompisar, men inte alls på samma sätt som det var förut.
Jag kan numera utan problem smörja in solkräm på hennes mule och jag kan också stå och hålla i hennes mule hur länge jag villl utan att hon reagerar.
 
Jag kan numera longera henne och träna henne utan att hon stegrar sig eller springer över mig, hon har inte ens lyft från marken på de senaste två veckorna. Jag kan utan problem leda henne utan att bli nerbuttad i diken m.m och igår var vi till och med ute och gick helt själva och hon skötte sig exemplariskt.
 
Framhovarna lyfter hon utan problem och jag har även börjat stretcha henne lite med frambenen, bakbenen kan jag lyfta och oftast hålla kvar ett tag innan hon sparkar iväg dom, dock gör hon absolut inte detta för att vara dum utan det är för att hon känner att hon inte har balansen och blir osäker.
 
Detta kan låta som småsaker som andra kanske inte tänker på, men för mig, och framförallt Chipolina är det stora framsteg. Jag behöver inte längre vara rädd för att hon ska ställa sig upp och då kan skada både sig själv och mig, bara det är guldvärt för mig, för henne och för alla andra i stallet som ska handskas med henne sen när hon börjar stå på box igen.
 
Båda var lika rena och fina om fötterna ;)

framsteg

0 Läs mer >>
Jag vill inte säga förlåt för att jag inte bloggat, jag känner inte att jag måste. Visst är det kul att visa vad man gör och visa alla framsteg och få cred för det, och jag VILL blogga, jag älskar att blogga, skriva och fixa bilder. Men jag har ingen motivation, jag vet inte vad jag ska skriva och jag har inga fina bilder att lägga upp för att jag inte ha någon system kamera.
 
Jag ångrar att jag sålde min fantastiska Canon 50D för alldeles för lite pengar förra året, det känns som en del av mig fattas! Men någon gång ska jag köpa en ny.. den som lockar mest just nu är Nikon D7000, synd att den kostar en hel del dock.
 
 

Systemkamera

3 Läs mer >>
Snutthästen fick komma in i en ny hage idag, de rejsade som inihelvete, har film på det, dock kom jag på att filma när dom lugnat ner sig lite.
Dock när jag satt utanför stallet vid hagen så ser jag hur hon försöker krypa under tråden vid utgången, AJJABAJJA! Att hon aldrig fattar att hon inte får rymma.. Så jag fick sätta mig och fixa tråd i hagen hela kvällen så blev ingen longering idag heller.

Hon var så söt när jag satt och pillade med tråden, hon skulle absolut vara med och kolla vad jag höll på med, och hon lämnade mig inte för en sekund, hade hennes mule i nacken hela tiden. Hon är så himla charmig, nyfiken och helt underbar!
Längar verkligen tills jag ska börja rida på henne, ska bli så spännande :)
 

Hjärtegull! Har fastnat för henne totalt.

hjärtis

0 Läs mer >>
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte bloggad men jag har jobbat och varit sjuk och haft fullt upp med stallet.

Kan berätta att Chipolina rymt TRE gånger sen jag fick henne och senaste gången så hade hon rymt innan jag kom dit, de andra gångerna rymde hon när jag var (tack gode gud) i stallet.
Denna gången hade hon rymt ut på gärdet med en annan häst som inte ens står i samma hage som Chipolina aldrig ens hälsat på.
Det skumma är att Chipolina skulle aldrig någonsin lämna sina kompisar ur hagen. När hon stod på fel sida av hagen så sprang hon fram och tillbaka och gnäggade över att Kiara och Kenzo inte var med henne, och hon kom inte tillbaks, hon verkade inte våga krypa tillbaka och inte hoppa heller.
Hagen var inte trasig någonstans heller. Jag tycler bara det hela är sjukt skumt.
 
Jag har också börjat longera henne och det går jätte bra, hon lyssnar väldigt bra på rösten och har slutat att gå på mig när jag leder henne. Har även longerat henne mycket när hon varit ensam ute och hon har skött sig, det enda som hon gjort är att hon har gnäggat men inte mer än så.
 
Nu ska jag äta sen stallet, skriver nog mer sen :)

förlåt

3 Läs mer >>
I onsdags fick lilltösen skor fram. Hon skötte sig galant! Trampade runt lite men brydde sig inte märkvärt när Daniel satte på skor :)
Daniel är den bästa hovslagaren jag haft, han är väldigt bra med hästarna och han är grym på att sko! Så vill ni ha era hästar skodda runt om här så rekommenderar jag verkligen honom :)
 
Kamelen innan Daniel kom! Haha så ful ;)

Som ni ser är hon väldigt vit, det är endast huvudet och en fläck på rumpan som är grå + en liten fläck på högra sidan som ni inte ser ni som är vid bakbenet vid virveln.
Ska försöka ta en uppställnings bild på båda sidor någon gång så får ni se hur hon ser ut helt och hållet!

Skoning

0 Läs mer >>
Idag var min pappa i Karlskoga (han bor i Säffle) och skulle hälsa på Chipolina. Vi gick till hagen och hade tagit med mig en hovkrats, bad pappa hålla i henne i grimman medans jag kollade hovarna och kratsade men hon slet sig och hoppade på tre ben en sväng (då jag höll i ena fram), hon tyckte inte alls om pappa, vet inte om det är för att han är man, mörk röst, ganska lång och "maffig" ja så som män ser ut.
Min bror var också med men han stod längre bort i hagen, och hon brydde sig inte om honom, dock så var han inte närmare än typ 4 meter. Först var hon lite så mot mig också, gick iväg så fort jag kom nära. Men hon slutade rätt snabbt när hon märkte att jag bara följde efter och stod och kliade henne i pannan när jag kom fram, antingen så är hon bara trotsig och jävlig, men det tror jag inte, för när vi skulle åka igen så bad jag pappa sätta sig på huk och ha en morot och prata "snällt" med henne, hon frustade (sådär frust/blås som dom gör när dom är osäkra/rädda) lite men sänkte huvudet och kom fram efter ett tag och tog moroten.
 
Vad tror ni detta kan vara? Rädd eller bara fjantig/trotsig? Hon är aldrig rädd annars även om det händer plötsliga saker/saker hon inte varit med om och har ett väldigt bra psyke, men såhär som hon var idag så har jag aldrig sett henne, en blandning mellan rädd och reserverad? Är så svårt att förklara, lättare om ni hade sett hennes reation själva. Jag vart själv förvånad (och jag är ändå van vid Crulle som var rädd för typ allt) över att hon reagerade så i och med att hon aldrig är rädd för någonting annars.
 

Söta tjejen som tittar ut ur stallet från boxen, jag bara ääälskar att man kan öppna fönstret där :) Hon själv står alltid och tittar ut när det är öppet!
(lägg märke till min misslyckade insmörjning på mulen med solskydd..haha)

Män?

2 Läs mer >>
Att ha egen häst är ett vädigt stort ansvar.
Crulle var ju mammas häst, fast jag red och tog hand om henne (för det mesta). Mamma betalade stallhyran, skoning, vaccinering, mat m.m. Jag betalade ju sadlarna och alla annan utrustning och sådär. Jag red och var oftast i stallet själv och mockade och fixade allt runt omkring, antingen tog jag bussen dit och så hämtade mamma mig sen eller om jag åkte med någon i stallet. Mamma hjälpte mig alltid med morgonfodringen men kvällsfodringen tog jag oftast själv.
 
Nu när jag står som ägare på Chipolina så är det jag som betalar allt, stallhyra, skoning osv. Jag åker upp varje dag (har ju körkort nu, tack gode gud) och fixar och donar med henne. Jag har hela ansvaret nu, och det känns skönt! Självklart så vill man kanske ibland köpa nya kläder, eller gå ut med kompisarna på krogen och då skriker plånboken ibland (dock har jag min fantastiska pojkvän som hjälper mig om det skulle krisa <3) men jag känner verkligen att det är värt det! Jag älskar hästar, det är min passion och mitt liv. Min hobby. Mina pengar får hellre gå till stallhyra och skoning m.m än att kanske köpa nya skor en månad.
När man är hästägare måste man prioritera, man kan inte köpa den dyraste maten, de dyraste kläderna eller det dyraste sminket, man kan inte heller välja att gå ut en kväll och skita i hästen. Man har ett levande ting att ta hand om. Jag har som tur är min underbara mamma och andra vänner som jag vet skulle ställa upp om jag skulle behöva åka bort någon gång och behöver hjälp med att t ex mocka och fixa mat.

Innan man köper häst bör man tänka igenom framför allt, har jag tid? har jag råd? De är de två största frågetecknena man ska gå igenom innan man köper häst. Det är både dyrt och tar tid. Men också ska man självklart vara kunnig, har man ridit i kanske bara ett år eller ett halvår så kanske man inte ska köpa häst först, då kanske man ska fundera på medryttar häst eller foderhäst först som ett prova på innan.
 
Sen måste man självklart passa ihop med hästen, kemin och känslan måste stämma. Trivs man inte med hästen eller om hästen inte trivs med dig så kommer det aldrig fungera.
När vi köpte Crulle och Chipolina så såfort jag såg dom så tänkte jag "detta är rätt, den här hästen ska jag ha". Lita alltid på din magkänsla! Den säger oftast rätt :)
 
 



 

Att ha egen häst

1 Läs mer >>
Jag har noll motivation till att blogga just nu, det händer inte så mycket. Vi jobbar på i hagen just nu då hon endast stressar upp sig och blir farlig både för mig och henne så fort hon blir ensam, så just nu håller vi endast på att tränar lite i hagen medans de andra hästarna står och äter bredvid.
 
Häromdagen gick vi en promenad med Kiara och Linnea vilket gick galant! Vi gick bort mot min tränare, Sofies stall, där är det både stort ridhus, hästar, traktorer, en typ vattenbäck som låter ganska mycket och massor av hus. Chipolina brydde sig ingenting det kom också två st trehjulingar men dom var inte heller intressanta för C. Hon är så cool som inte är rädd för någonting, hennes psyke är helt fantastiskt!
Som häromdagen när det låg bommar i paddocken så gick jag mot dom så att hon skulle få nosa och gå över dom, hon bara gick på utan att ens titta på bommarna och lyfte fint på hovarna. Hon kommer bli en grym hopphäst tror jag ;)


Sofia följde med och tog lite bilder, C var väldigt trött och blundade hela tiden och somnade nästan i mina armar ett antal gånger, det tar på henne att sova ute nu när hon är van att sova i box annars :)
 
 
 

Igår